Information om kopparrör:

KOPPARRÖR I UPPVÄRMNINGSSYSTEM

Kombinering av koppar och stål i värmeledningsnät

Värmesystem förutsätts ha en livslängd på flera årtionden. Detta krav gäller i synnerhet rörsystem och värmebatterier. Att förnya dessa är nämligen både mycket dyrt och förenat med stora olägenheter för fastighetens invånare. Konstruktörer och byggare kräver därför med all rätt hållbara råmaterial. Dessa krav uppfylls mycket väl av kopparn. Ibland är man utan egentlig anledning rädd för att korrosionsskador skall uppträder i system, där man kombinerar komponenter innehållande järn och stål med komponenter av koppar.  

Korrosionsreaktioner i rörsystem kräver tillgång på fritt syre. Genom att avlägsna det syre som finns löst i vattnet, kan katodreaktionen elimineras och därmed hejdas den anodreaktion, som får metallen att lösa sig i vattnet. I normenligt byggda och använda uppvärmningssystem finns inget löst syre kvar i vattnet. Systemen konstrueras på ett sådant sätt, att syret avlägsnas ur uppvärmningsvattnet och intrång av nytt syre i vattnet förhindras.

I samband med att systemet vattenfylls första gången avlägsnas allt syre ur vattnet, antingen med hjälp av inhibitorer (förhindrare) eller genom att förbruka syret i spontant försiggående snabba reaktioner.

Olika uppvärmningssystem

I slutna uppvärmningssystem med tillräckligt stora expansionskärl med membran räcker konstruktionsmässiga åtgärder till för att förhindra korrosion. Man måste i alla fall sörja för att hela systemet är tätt och att inget cirkulationsvatten behöver tillföras under normala förhållanden.

I system med öppet expansionskärl kan intrång av syre i systemet inte helt förhindras. I dessa nät måste därför syrehalten följas upp och vattnet vid behov tillföras inhibitorer.

I öppna system, där vatten tillförs regelbundet, kan intrång av syre inte förhindras med konstruktionsmässiga lösningar. Därför tillsätts kemikalier till vattnet, såsom sulfiter eller hydrazinhydrat, som binder det fria syret under bildning av ofarliga föreningar.

Långvariga goda driftserfarenheter erhållna från olika slag av byggnader har tydligt visat att kopparn håller bra för användning i värmeapparater och att den inte äventyrar hållfastheten för andra material.

Erfarenheter av bruksvattensystem

De klara skillnaderna i förutsättningar sätter hinder för att tillämpa erfarenheter från bruksvattensystem på uppvärmningssystem. Dessa erfarenheter omfattar förutom koppar också alla andra metaller.

På basen av teoretiska resonemang och erhållna erfarenheter av bruksvattenledningar framförs ofta två påståenden, som verkar ifrågasätta användningen av koppar i uppvärmningssystem.

Det påstås att galvanisk korrosion skulle uppträda i skarvställena. Den galvaniska korrosionen är till sin natur elektrokemisk. Ett dylikt korrosionspar fungerar endast under förutsättning att syre finns tillgängligt för katodytornas reaktioner. I syrefria uppvärmningsvatten är såväl galvanisk korrosion som andra elektrokemiska korrosionsformer omöjliga.

I stålrör och i ventiler och tillbehör av mässing i värmeapparater tillverkade av värmebatterier av stål har det alltid funnits många beröringspunkter mellan olika metaller. Dessa har inte gett upphov till några skador, under förutsättningen att apparaterna byggts och använts enligt givna anvisningar.

Ett annat påstående mot en kombinering av ståldelar och kopparrör i värmeapparater baserar sig på förhållanden, som gäller i syrehaltigt bruksvatten. Där handlar det om att koppar löser sig i vattnet i början av kopparrörets inledande användningsfas. Syrehalten i bruksvattnet är viktig, för att inte kopparhaltigt vattnet skall ledas in i förzinkade eller svarta stålrör, där den ur vattnet utfallande kopparn förorsakar s.k. mikrogalvanisk korrosion. I bruksvattensystem installeras därför kopparrören alltid sist i vattnets strömningsriktning, alltså exempelvis i ordningsföljden förzinkat stålrör à kopparrör.

I slutna uppvärmningssystem ger ett kopparhaltigt vatten inte upphov till någon korrosionsfara för andra material. Alla elektrokemiska reaktioner är nämligen omöjliga i det syrefria vattnet, alltså också den av utfallande kopparjoner förorsakade mikrogalvaniska korrosionen. Materialens ordningsföljd i installationen har heller ingen betydelse och kan inte egentligen ha någon, eftersom samma vatten hela tiden cirkulerar i uppvärmningssystemet.

Syrehalten i uppvärmningsnätets cirkulationsvatten

Vid korrosion reagerar metallen i första hand med omgivningens syre. I en syrefri omgivning (t.ex. i uppvärmningsvatten) kan ingen korrosion förekomma. Därför kan man sammanföra olikvärda metalliska material med varandra. Vid prov utförda med mjukgjorda syrefattiga (ca. 0,030 g/m 3 ) uppvärmningsvatten har man kunnat konstatera, att inte ens stora förhöjningar av kopparhalter i vattnet har någon inverkar på ståldelarnas korrosionsström.

(Källa: Scandinavian Copper Development Association: Kopparrör i uppvärmningssystem)